Kära vänner,
Hela poängen med att ha en blogg på svenska om Advaita Vedanta är ju rimligen att inläggen är skrivna på svenska. Men jag tänkte härmed göra ett undantag såtillvida att jag här ger länken till en engelsk artikel, som jag skrev för sju år sedan. Denna artikel, "The Role of Scriptures in Enlightenment", kan läsas på den mycket omfattande websiten Advaita Academy:
http://advaita-academy.org/talks/The-Role-of-Scriptures-in-Enlightenment.ashx
Artikeln handlar - som ju titeln antyder - om skrifternas funktion för människan i den process som slutgiltigt befriar henne och gör henne upplyst. En mycket vanlig uppfattning är ju att det skrivna eller talade ordet bara kan ge en indirekt kunskap, som sedan måste omsättas i praktiken för att bli en direktupplevd kunskap. Exempelvis: En skriftlig utläggning om hur socker smakar kan ju aldrig ge oss en direkt upplevelse av smaken på socker. För detta krävs ju att man faktiskt stoppar en bit socker i munnen. Likaså blir man ju inte simkunnig bara för att man läser en bok om hur man simmar. Det krävs ju att man faktiskt uppsöker en sjö för att där omsätta och i praktiken utföra de instruktioner som stod i boken. Först då kan man bli simkunnig. Allt detta är ju obestridligt: Man kan inte nå kunskap om socker enbart genom att läsa om socker, lika litet som man kan lära sig simma enbart genom att läsa om simning. Men - och nu kommer den oväntade vändningen! - vad gäller den omedelbara och direkta kunskapen om det absoluta varat, Brahman, så nås faktiskt denna omedelbara kunskap genom ord som man hör eller läser! Hur hänger detta ihop, och vad är förklaringen till detta? Det är detta min artikel handlar om.
