Vad menas med Advaita Vedanta?

Vad är egentligen advaita vedanta?

Advaita vedanta är den mest inflytelserika och spridda av de filosofiska riktningarna inom traditionell hinduism. Uttrycket advaita vedanta hör hemma i det indiska lärdomsspråket sanskrit. Advaita betyder "icke-två" (icke-dual), medan innebörden av vedanta är "slutet på Vedas". Men vad menas då med "slutet på Vedas"? De olika hinduiska traditionerna och riktningarna har sin utgångspunkt i Veda-skrifterna. I dessa skrifter finner man de läror och riktlinjer, som förenar hinduismens otaliga infallsvinklar och perspektiv. I de fyra Veda-skrifterna (Rig, Yajur, Sama och Atharva) ingår den grupp skrifter som går under samlingsnamnet Upanishaderna. Dessa Upanishader utgör slutet på Vedas i den betydelsen att man oftast helt enkelt får bläddra till slutet av en Veda för att hitta Upanishaderna. Men vedanta är slutet på vedas också i en annan och här viktigare mening: I Upanishaderna finns nämligen den inre filosofiska förkunnelsen, den filosofiska kulminationen av Vedas. Upanishaderna är slutet av vedas på så sätt att de innehåller den filosofiska analys av verkligheten, som kan ge människan slutgiltig insikt och befrielse. Vedanta har således sin grund i Upanishaderna. Och eftersom advaita betyder ”icke-två”, så är med andra ord advaita vedanta en icke-dualistisk lära som utgår från Upanishaderna.

Enligt advaita vedanta är människans mål att slutgiltigt skingra den okunskap, som skiljer henne från insikten om alltings sanna natur. När denna okunskap är upplöst är därmed människan befriad. Hon har då vunnit kunskapen om att hon till sin innersta andliga kärna är identisk med den egentliga och gudomliga verkligheten, brahman.